Om mig

Precis som för många andra skrivande människor har det varit en dröm sedan jag var mycket liten: tänk att en dag få ge ut en bok.

Och nu är det verklighet.

Jag bor med min man, som är musiker, och våra två söner i Mariehamn. Vi bor i ett klassiskt sjuttiotalshus där poolen byggts om till arbetsrum åt mig. Jag har jobbat på Nya Åland i tolv år, de senaste fem åren som kulturredaktör. Att vara kulturredaktör på Åland är mitt drömjobb. Det är det att vara författare också. Jag försöker få ihop både – det går väl sådär (det är min arm som betalar priset).

Min debutroman Minkriket gavs ut 2014. Den nominerades till Nordiska rådets litteraturpris, vilket var särskilt glädjande eftersom jag jobbat med boken i femton år och belöningar för långvarigt slit alltid är trevligt.

Våren 2016 gavs min deckare Missdåd ut. Den är första delen av en trilogi, den andra delen, Pojken, ges ut våren 2018.

Barnromanen Pärlfiskaren vann Schildts och Söderströms tävling ”Berättelsen är bäst!” och gavs ut hösten 2017. Den vann Runeberg junior 2018.

Del två i Legenden om ögonstenen heter Fågeltämjaren (ges ut sept. 2018), del tre Bergsklättraren (ges ut våren 2019) och del fyra Segraren (ges ut hösten 2019).

Våren 2018 gavs uppföljaren till Missdåd ut, Pojken. Den utspelar sig ett snöigt Nykarleby.

Förutom att böcker skriver jag krönikor, håller lektioner i skolor (vilket är det mest meningsfulla jag gör), pratar om det finlandssvenska psalmbokstillägget (eftersom jag var med i kommittén som tog fram det och medverkar med fem psalmer i tillägget) och ibland håller jag föredrag om hur det var att vara deprimerad.

Prislista finns här.

En gång hörde jag en självsäker och bredbent man hålla föredrag – eller det händer ärligt talat för jämnan att man drabbas av sådana. Just den här mannen var dock ovanligt självsäker. När ingen i slutet hade frågor att ställa sa han:

-Jaha, men då ställer jag några åt mig själv.

Och så fortsatte han prata om sig själv i en halvtimme.

Se där, ett föredöme, tänkte jag och ställer i samma anda några frågor åt mig själv:

Vad är det bästa du vet?

-Att inget händer på en hel dag, att yoga och att läsa böcker. Att vara tillsammans med mina barn och att vandra i skogen, att simma och att äta toast Skagen.

Vad gör du om tio år?

-Har tilliten, eller framgången, nog att leva på mitt författarskap.

Varför skriver du deckare?

-Jag har alltid läst deckare, min pappa såg tidigt till att introducera mig för genren. Och jag tror att om man skriver själv börjar man småningom skriva i den genren man läser. Jag kan inte lösa korsord, rutorna är alltid för få, men att skriva deckare är min motsvarighet till att lösa korsord.

Varför skrev du om minkfarmning?

-För att jag är uppväxt i Nykarleby och där är minkfarmningen självklar. Det är den inte i resten av världen, och jag insåg att det fanns en berättelse i just den motsättningen. Och för att jag är uppvuxen med lukten från världens största foderindustri och för att man sa ”det luktar pengar” när stanken spreds över stan.

Hur ska man göra för att skriva en bok?

-Man ska skriva hela tiden, skriva så mycket att det väller ut över kanterna, man ska inte kunna låta bli att skriva. Förr eller senare har man övat tillräckligt och då blir det en bok.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s